Spelar man fotboll i Sverige så är man van med att försäsongen är mellan 3- 4 månader lång, vilket är klart längre än hos de flesta proffsligor i Europa. I år blev vår långa försäsong ännu längre här i vårat avlånga land...
Tidigare idag gick Folkhälsomyndigheten ut med att lagen i dam/- och herrallsvenskan får börja spela matcher igen från och med 14 juni vilket jag personligen tycker är fantastiskt roligt! Men jag tror knappast att min glädje kan mätas med spelarnas. De har väntat och väntat. Hela tiden har dem fått ett datum att förhålla sig till, som sedan har skjutits upp gång på gång. Detta är något som verkligen tar energi mentalt. Att hela tiden förbereda sig för en premiär som inte blir av är en enorm urladdning som kan vara svår att förstå om man inte själv har idrottat.
Att under våren, 2020, vara tränare kan inte heller det ha varit en simpel uppgift. Dels måste dem planera träningarna på ett sätt som inte belastar spelarna för mycket, eller för den delen, för lite. Detta är stor utmaning när man inte har ett specifikt datum att förhålla sig till. Dessutom måste tränarna hela tiden försöka hålla sina spelare motiverade så att kvalitén inte sjunker. Det är lätt att säga att spelarna bör klara av att hålla sig motiverade på egen hand men det är inte alltid så lätt som man tror. Och börjar en spelare sprida lite negativ energi så finns alltid chansen att fler börjar tänka i samma banor, speciellt med det läge som varit dessa månader.
Utan att vara för partisk, så tycker jag verkligen att vi i Kopparbergs/ Göteborg FC har lyckats hålla kvalitén rakt igenom under denna period. Alla har vi dragit vårat strå i stacken och peppat varandra till det bättre! Fortsätter spelarna, ledarna och vi i det medicinska teamet på samma sätt, så kan det här bli en rolig säsong trots allt! Sen gäller det att vara ödmjuka och inte tro att vi är dem enda som krigat på, för det tror jag verkligen alla lag i damallsvenskan har gjort. När serien väl drar igång så kommer det vara små detaljer som avgör matcherna.